-

Eh, jaha!?

Vimmerby kom hit, fick stryk med 2-1 och fick snällt vända hemåt igen. Känns mönstret igen? 

Jag trodde väl det! Grundserien är ett stycke osexigare än en pensionär i hudfärgade stödbyxor.

Det är inte utan att man blir imponerad av spelarna som orkar motivera sig till varje match, speciellt om motståndarna är Mjölby, Grästorp eller något annat meningslöst gäng. Jag antar att herr Klüft jobbar ganska så hårt med den biten.

Vimmerby är varken meningslösa eller speciellt dåliga, bara ett nummer mindre i det mesta. Vita hästen gör vad man behöver och vinner med 2-1. Vimmerby kämpar i motvind och gör det ändå ganska bra. 

Vita hästen ståtar med tretton segrar på tretton försök vilket får anses vara mycket bra. En riktig segermaskin.

Men som någon påpekade på Twitter "VH har väl inte varit något annat än en segermaskin i grundserie och allettan dom senaste 3 åren".

Så sant som det är sagt!

Jonathan Ericsson gjorde den sista av sina tre matcher i Vita hästen och man kan inte säga annat att det har varit tre matcher med stjärnglans. Jag såg fram emot de här matcherna enormt mycket, och nu är det över. 

Huruvida vi kommer att se honom i Vita hästen längre fram står skrivet i stjärnorna. Själv ser jag hellre att NHL drar igång så att man kan se Jonte spela där han hör hemma. Rätt man på rätt plats så att säga. 

Härnäst väntar Skövde på bortais. Med lite tur och skicklighet plockar Vita hästen hem seger nummer fjorton.

Tack för uppvisningen Jonathan Ericsson!