-

Man börjar faktiskt undra om vi som följer Vita Hästen är rejält dumma i huvudet, naiva eller om det bara är så att hela livet är en välskriven bok. En bok där man omedelbart får benen undanslagna så fort det börjar blåsa en svag bris av medvind. 

Aftonens match var då vi verkligen skulle göra sak av den här mediokra säsongen. 
All respekt för Södertälje, men där har det inte varit hundraprocentigt på senaste tiden och samtidigt möttes Tingsryd och Almtuna i Dackehallen. 

I Dackehallen stod Almtuna som vi hoppades för knallen, men i Himpa stod jag och mot en betongpelare stångade mig blodig i skallen. 

En bra förstaperiod från Vita Hästen där det var ett frejdigt spel från båda håll, som bjöd på både ytor och målchanser åt bägge håll. 0-0 var definitivt i underkant och i den perfekta av världar hade vi tagit pausvila med ledning. 

Efter de inledande tjugo minuterna och en paus av leenden så var det dock ridå. 

Medan tuffe Uffe uppenbarligen skruvat på rätt detaljer i bortabåset, så gjorde Strumpan definitivt raka motsatsen. Fullständig överkörning redan från första bytet och förlusten kändes given långt upp på restauranghyllan. 

Att man som tränare inte tar timeout efter det mediokra dyngbytet som laget står för där man avslutar med att slå till icing, vinna teket och sedan panikdumpa för att därefter i mjölksyradimma åka på byte och bjuda nästa femma på 1-0 i arslet i statistiken är bara bedrövligt. 

Förvisso bjöds Marcus Eriksson på kvitteringen fram till 1-1 men matchen fortsatte på samma inslagna väg. Medan SSK var resoluta och coachades effektivt, så fortsatte Vita Hästen att vaska powerplay. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, men att alla i hela Himmelstalundshallen kunnat se de senaste omgångarna att en spelare är malplacerad i hästarnas powerplay är inget under. Konstant misslyckade skott, uteblivet målskytte och dumpade puckar gång på gång. 

Denna gång ledde det till noll utdelning framåt och istället mål i arslet under avvaktande utvisning i spel med en man mer på banan. 

1-3 på tavlan efter två spelade perioder och man trodde väl ändå på ett lag som skulle komma ut och kriga för hedern i tredje? Ett lag som peppats av tränarna i omklädningsrummet som kunde öst bensin på elden bara genom att trycka upp resultatet mellan Tingsryd och Almtuna i ansiktet på spelarna efter 40 minuter. 

Men icke. Förvisso kommer man ut helt okej, men när en helt ofattbar timeout tas av ledarstaben efter dryga tre minuter så tappar man konceptet helt. 1-4 och 1-5 av bara farten och många - väldigt många - valde att gå hem. 

Laget reducerade förvisso under slutminuterna, men när man sedan får spela powerplay återigen med ett antal minuter kvar, målvakten vrålar om att få åka ut och ge laget chansen i sex mot fyra, publiken skriker mot båset för att få se laget spela 6 mot 4 och slutligen materialaren (!!!) upplyser tränarstaben som står med tomma ögon riktade mot offensiv zon istället för att hörsamma Kokmans påkallande, UTAN att det händer något. Ja, då har åtminstone i mina ögon lagledningen gjort sitt statement och skickat sina signaler. 

- Det här är kört, vi skiter it. Det är åtminstone dom signalerna som den stackars publiken som envist satt kvar uppfattade och jag är rätt säker att spelartruppen kände samma sak. 

Coachmatchen förlorade Strumpan solklart och idag förlorade han även det lilla förtroendekapital han byggt upp hos kärnpubliken igen också. 

Nu kan vi definitivt räkna in en kvalserie om inte stjärnorna står rätt, en superblodfullmåne förmörkas av solförmörkelse och fan går på torra land. 

Slutligen: 
Nyberg, Kalin, Krekula, Rommel och Gunnarsson saknades i denna match. Lägg där till att både Elgestål och Josefsson klev av under matchens gång. 

Nyberg, Kalin och Krekula har varit out en längre tid. Gunnarsson och Elgestål har haft skavanker under en tid också. 
Vad gjorde Vita Hästen för att "safea" upp inför spel som sträcker sig längre än grundserien? 

Jo - Man värvade in en kille som aldrig spelat seniorhockey som självklart kom hit....Skadad. 

Jag vet att många av er nu tänker "Amen det finns ju inga pengar". 

Nej så är säkert fallet. Men är det inte dags för klubben att börja kommunicera ut saker och ting nu? Det finns massor som bubblar under ytan som bör nå ljuset till varför saker är som de är. 

Är verkligen ekonomin så bra som man gjort sken av och kommunicerat under de supporter/informationsmöten som hållits? 

Har man en klubbchef som är avlönad, eller har man inte en klubbchef? 
Vad gör denne klubbchef sådana fall för sin lön? 

Hur kunde man enbart ha ca 50 företag som sponsrade gratismatchen mot Västerås? 
Varför lockade man enbart 2900 personer till denna match? 

Varför har klubbledningen som jobbat med detta inte lyckats bättre? 
Det har funnits klubbchef, inhyrda marknadskonsulter och vice versa som borde lyckats bra mycket bättre med marknadsföringen och att sälja in matchen till sponsorer innan det klevs av från positioner osv. 

Hela klubben måste kämpa för att överleva denna säsong. Och då snackar vi ALLA. Allt från lägsta avlönade truppspelare till högsta hönset med ordförandeklubban. 

En kedja är dock som tidigare sagt inte starkare än sin svagaste länk. 
En klubbchef som inte sköter sina sysslor eller en tränare som gett upp hoppet kan vara ett perfekt exempel på svaga länkar. Då kvittar det hur hårt ordförande eller spelartruppen kämpar och sliter. 

En sak är dock säker: 
Ge fan i klädpoker och slå gärna en glimt mot målvakten under slutet av matcherna.