-

Ja, det blev inte mer än tre inlägg här efter comebacken. 

Även denna gång då vi erbjudits en mycket rolig chans som helt enkelt inte går att tacka nej till. Vi kommer således fortfarande att mata ut texter, och det med riktigt bra frekvens är förhoppningen. 

Så vill ni fortsätta att hänga med i våra tankar och funderingar kring ishockeyn i staden är ni välkomna att följa denna länk:  Hästenbloggen 

Hej så länge! 

Den här bloggen är, eller har aldrig varit, skapad för att handla om personerna bakom tangenterna. Men just i detta fall känner jag att det kan vara aktuellt. 

Som många av er vet så pausade vi bloggen för att vi istället erbjöds chansen att skriva "ordentligt" för den officiella hemsidan i samband med det Allsvenskan avancemanget. Något som vi givetvis hakade på och som åtminstone jag är oerhört tacksam för chansen att jag fick. Att kuska land och rike runt med ackreditering för att sitta på pressläktare, skriva texter och få intervjua bakom kulisserna i samband med matcher. Rena drömmen för en inbiten (jag själv anser åtminstone det) supporter som mig.

För någon vecka sedan fick jag dock ett samtal från nyanställde Vita Hästen-hjälten Dan Björkman. Han tackade för det fina jobbet vi gjort de senaste säsongerna, berättade att webbsändningarna inte längre kommer skötas av klubbarna och att vi därmed ej kommer att kommentera matcherna mer och frågade även om jag kunde tänka mig att hjälpa till med annat. 

Jag sa givetvis att jag gärna fortsätter med intervjuer och att fixa med hemsidan och så fortsatt om det behövs men fick svaret att det mer är aktuellt att hjälpa till med statistik istället. Något som jag inte är speciellt intresserad av utan jag tackade för frågan, berömmet och sade att jag fortsatt gärna hjälper till om det nu behövs med hemsidan och intervjuer i framtiden. 

Besviken givetvis över att både berövats chansen att få leka Lasse Granqvist i webb-tv-format och att få chansen att få jobba nära laget och göra intervjuer/skriva texter. 

Men man kan inte få allt här i livet utan att CMore vill kvalitétssäkra sina sändningar ser jag snarare som positivt och jag antog även att Vita Hästen själva fått tag på en riktigt skribent som behärskar tal och skrift i det svenska språket bra mycket bättre än mig. (svagt G i Svenska A och resten ska vi inte tala om). 

Döm då av min förvåning nu när det gått en månad och åtta försäsongsmatcher har spelats. På Vita Hästens hemsida ser det ut som följer: 
 

Den senaste månaden har det spelats sju (åtta med ikväll) träningsmatcher. Under denna period har det publicerats femton artiklar på hemsidan, av dessa femton har sex handlat om matcher. Fyra artiklar inför matcherna och två efter. 

Tilläggas ska dock att man publicerat en del videos på Facebook och Twitter, något som är bra. 

Om man nu var nöjda med jobbet vi gjort de senaste åren, hur kommer det sig då att man hellre har en dåligt uppdaterad hemsida kring det sportsliga på isen än att låter oss fortsätta?  

Jag tycker givetvis det är trist att inte få fortsätta jobba åt klubben, men jag tycker det är ännu tråkigare när man får höra att man gjort ett bra jobb men sedan märker att klubben hellre har ingenting än fyller hemsidan med mina införtexter, matchreferat och intervjuer.

Det här kanske är en jävla bagatell rent ut sagt som bara jag bryr mig om. Men jag vet åtminstone några som inte använder sig av sociala medier som uppskattar en väluppdaterad hemsida med texter och information före och efter matcher. 

Hur som haver, ikväll är det match igen. Första besöket i Himpa för mig sedan förra säsongen och på menyn står Västervik. Czarnecki/Eriksson i båset, ett imponerande motstånd och ett hemmalag som suktar efter en sista försäsongsseger att ta med sig in i seriespelet. 

Nedsläpp i Himpa 19:00, hoppas ni inte glömt hur man tar sig dit! 

Sex dagar, tjugo timmar och exakt trettio minuter är vad det är kvar till seriepremiären när detta inlägg börjar krattas ner. 

Efter några hektiska timmar på samtliga på internet tillgängliga medier så börjar sakteliga pulsen att sjunka till det normala. 

Vita Hästen har återigen lyckats sparka bakut, riva stalldörren och lämnat fri ingång för så väl supportrar som medier att måla upp stora, feta och svarta rubriker.

Assisterande tränaren Pär Hellenberg har inte levt upp till förväntningarna/ej passar in i den modell man jobbar efter och får därför gå med omedelbar verkan. Mikael Johansson gör givetvis det som vilken lojal arbetskamrat i detta fall gjort - Lämnar skeppet omedelbart. Duon ersätts nu av Fredrik Eriksson som ass och sportchefen Czarnecki blir headcoach.

Många skrockar glatt och säger minsann att "nu kommer det bli bättre, Niklas är en bättre tränare än Micke"  Ja, så kanske är fallet. Men har ni dragit det ett steg längre? Allt inom idrott handlar inte enbart om fysisk kvalité och vem eller vilka som är det skickligaste laget. Det handlar även ganska mycket om att vara tillfreds även psykiskt, mentalt och socialt. 

Vita Hästen har till denna säsong värvat in 13(?) spelare. 13 killar som kritat på för att lira under herrarna Johansson/Hellenberg. Självklart ska en arbetande hockeyspelare vara beredd på att dessa saker kan hända, men kom inte och säg att vem som är tränare inte kan påverka en spelare antingen positivt eller negativt. Extra viktigt att ha i åtanke kring just detta vill jag påstå då det avgående teamet känns mer som Lars/Tommy som körde en skönt tillbakalutad, mjuk stil som säkert får många att känna sig delaktiga, medan den återkommande tränaren mer ger intrycket av Sir Alex Ferguson som inte hade några problem att peka med hela handen, höja rösten och vid ett tillfälle även sägs ha sparkat en doja i huvudet på en viss högerfotad kille vid namn David. 

Det jag vill komma fram till är: Rent tränarmeritmässigt kanske detta inte alls är dåligt för Vita Hästen. Men truppmässigt finns det inga som helst garantier för att laget blir bättre bara för att man har en dokumenterat mer skicklig/rutinerad tränare. Hoppet blir att truppen sluter sig samman efter denna kaotiska kväll och sedan levererar segrar på löpande band. Nu får dessutom sportchefen chansen att själv få laget och sina värvningar som han byggt att leverera. Om ni frågar mig så kör jag min vanliga stil - Det här kommer smaka mer surt än sött i slutänden. 

------------------------------

Det blev förlust precis som väntat mot Örebro, något annat hade varit chockerande. Men är det någon som förstår varför ett lag som gjorde en taskig säsong i HA väljer att matcha mot ett lag i SHL som förra säsongen gick till kvartsfinal. Visst, det blev inga tennissiffror men det går ju absolut inte att dra några växlar av matchen. När Örebro ville så drev man upp tempot och nätade, medan man vid ledning drog ner på tempot och lät Vita Hästen ta sig in i matchen.

Spännande blir det på fredag då Västervik kommer till Himmelstalundshallen. En seger då känns, som jag redan tidigare skrev, ganska viktig för att kunna kliva in i seriespelet med lite medvind.

-------------------------------

Mottagit mycket meddelanden både på sociala medier och via telefon från personer som försöker köpa årskort eller vill förlänga de man hade under förra säsongen. Man har mailat, ringt och försökt få tag på försäljare/marknadssidan utan framgång. Det är ganska upprörda supportrar som beskriver det likt att "oss har man inte tid att hjälpa, men nyheter om ny restaurang och ny krögare, det basuneras det ut dubbelt om minsann". 

Inkomster för en klubb är självklart A och O där givetvis sponsorer och event en stor, stor faktor. Men man ska aldrig glömma bort den normala supportern som går på matchen med sin mössa och halsduk, köper sin korv och klappar med i introt. 

Folk på läktaren drar folk. Folk i restaurangen eller i VIP-logen drar inte folk. 

--------------------------------

Slutligen - Hela kvällens soppa har fått mig att tänka på ett underbart citat från en klassisk svensk film. Se nedan, spola fram till 3:50 och byt ut namnet mot HCVH.

Tja! 

Vad passar väl bättre efter dryga två års tystnad än att kicka igång igen med ett riktigt pessimistinlägg? Det vill säga - Att måla fan på väggen - som det så vackert heter. Det var ju trots allt det som gjorde denna blogg till en av de mer populära i hockeyettan när det begav sig. Vi klappade mothårs, blåste kalluft på obehagliga ställen och hade inget trubbel med att vara aningens obekväma i våra åsikter och uttalanden. 

Vi börjar med en kort liten historisk genomgång, häng med: 

Sen det skrevs på denna eminenta blogg senast så har alltså Vita Hästen lyckats att avhandla två säsonger i den näst högsta ligan i sporten ishockey. Den första säsongen tog men hela (eller?) hockeysverige med storm och ställdes faktiskt rent av i ett direktkval till SHL mot självaste Modo Hockey. Ett lag som givetvis var numret för stort för den lilla uppstickaren från HockeyAllsvenskan som dessutom tvingades att avvara säsongens bästa spelare i en skadad Axel Brage.  Detta gjorde man med en ny spelstil, en rutinerad tränare och därtill även en rutinerad assisterande tränare.

Knappt hade säsongen avklarats innan det basunerades ut att tränaren nu efter enbart en säsong skulle byta tjänst och istället jobba som sportchef. Ny på området helt enkelt.

Huvudtränare blev istället den assisterande tränaren som aldrig tidigare innehaft det jobbet. Ny på området helt enkelt. 

Samtidigt skulle det börja spelas en lite annorlunda hockey och det användes som ursäkt till att resultaten allt som oftast uteblev. Dessutom skedde ganska stora förändringar i truppen och bland annat försvann de två publikfavoriterna Joakim Petersson och Linus Näsström. Resultaten uteblev säsongen igenom, publiken var allt annat än nöjd, gjorde andra saker än att gå till Himpa och Vita Hästen var länge indragna i den absoluta bottenstriden. Nästan så att man kan kalla det att säsongen räddades genom att Asplöven och Sundsvall var så tokdåliga. En missräkning givetvis. Publiken hade givetvis väntat sig mer av laget, även om man långt från krävde en upprepning på det som utspelade sig säsongen innan.

Slut på dåtid, tillbaka till nutid:

Vi är framme vid säsongen 16/17. Vita Hästen kliver in i sin tredje raka säsong i HockeyAllsvenskan. För första gången på sex år så inleder samma tränarpar två säsonger efter varandra i Vita Hästen. Senast det hände var Sune Bergman och Sven Ericsson ledarduo. 

Men det ska inte vara för kontinuerligt. Större delen av truppen har bytts ut och återigen, man ska byta spelstil. Nu är det FFF som är budskapet - Fart, fläkt och fysik. Spelare har hämtats in från både höger och vänster och det har varit mycket nya namn för supportrarna att ta in. 

Försäsongen är nu sex av åtta matcher gammal och man har i tur och ordning mött:
IK Oskarshamn - Förlust
BIK Karlskoga -   Förlust
Skövde IK -           Vinst
Södertälje SK -     Förlust
Södertälje SK -     Förlust
IK Oskarshamn - Förlust 

Ser ni mönstret? Idel förluster mot seriekollegor och enbart en seger - Mot Hockeyettans klassiska Skövde IK. Lägg där till att SSK är nykomlingar (med all respekt, verkligen) och ska nog kunna avfärdas åtminstone en av två matcher under en försäsong. 

Vad är då problemet kanske man frågar sig? 
Ja att det är ett nytt spelsystem som ska sätta sig tar givetvis tid. Men är det verkligen rimligt att byta spelsystem varje år? Är det inte bättre att ha en röd tråd att följa? Varför övergav man den vinnande spelstilen man hade 14/15? 

Ishockey är som så många andra sporter även en sådan där det går ut att forcera in något i en målbur som ägs av motståndet. Då kvittar det hur mycket man tacklar, åker fort, är fysisk eller liknande. Stilpoäng utdelas inte i denna idrott, inte ännu åtminstone. 

Problemet så som det även sett ut i dessa sex matcher är att laget har många som är skickliga skridskoåkare och klart kompetenta när det kommer till att trycka till motståndare men det saknas poängspelare. Majoriteten av spelarna som har hämtats in är från J20-lag till SHL-klubbar eller div.1. Det saknas rutin och/eller erfarenhet på denna nivå. 

Man har som sagt fem förluster på sex matcher nu på försäsongen. 

Man har fortfarande inte visar upp sig för sin egen hemmapublik.

Nu när det är dags att visa upp sig hemma med försäsongens sista två matcher så är det dels på tisdag när Örebro kommer på besök. Ett SHL-lag där det med allra största sannolikhet kommer sluta med förlust igen, och dessutom på en dag med en tid då Sveriges fotbollsherrar (med en viss Janne Andersson, Alexander Fransson och Totte Nyman) ska VM-kvala mot Holland på Friends Arena.

Försäsongens sista match spelas även den på hemmaplan och det är kommande fredag. En försäsongsmatch på en fredag mot nykomlingen Västervik - Inte heller det en dag då du förmodligen lockar nya barnfamiljer till hallen för att ta en titt på stadens hockeylag.

Låt oss gå händelserna i förväg och säga att det blir förlust även mot Örebro och Västervik (som imponerat på försäsongen). Då har man genomfört en försäsong resultatmässigt genomuselt och det är efter det som publiken kommer döma laget.    Lägg där till att man har ett riktigt tungt och svårt spelschema i inledningen av serien så kan det se rejält brunt ut. Både poäng- och publikmässigt. Det konkurreras ju numera med ett av Sveriges mest attraktiva fotbollslag om publiken men även ett pånyttfött Dolphins som överraskande tog sig till SM-final och har riktat in sig på att också ta den största pokalen hem till Peking. Uteblir segrarna kommer även publiken utanför den innersta kärnan att utebli från Himmelstalundshallen. Oavsett om motståndet heter AIK, Västervik eller IK Pantern.

Det vi bjudits på hittills under försäsongen kan mycket väl sluta i Kvalserien till hösten. Mycket saker måste bli mycket bättre för att det här ska räcka till en topp8-placering som sägs vara målet. 

Blir det en säsong likt förra året kan det knappast gå obemärkt förbi. 

Mitt tips är att hitta den röda tråden och hålla fast vid den.

Om jag är bitter? Det kan ni fethajja