-

Halloj! 

Tanken var att jag enbart skulle skriva ett inlägg kring Vita Hästens val av lagkapten. Men dagens #plexigate gjorde att jag fick slänga mitt ursprungliga inlägg och skapa ett nytt, lite bittrare inlägg.

Vi börjar väl med det som är bra. 

Niklas Lihagen utsågs i går till Vita Hästens lagkapten för säsongen 13/14. Ett som jag har förstått ganska självklart val. Jag pratade lite lätt med Fredrik Jensen angående kaptenskandidaterna vid träningsmatchen mellan Vita Hästen och Västervik i fredags. Lihagen besitter de egenskaper en ledare bör ha, och av det lilla som jag själv har hört och sett av honom så känns det helt rätt att han bär det där C:t på tröjan i vinter.

När det kommer till de assisterande kaptenerna så ligger fältet lite mer öppet. Bland kandidaterna som jag ser finns Ola Svanberg, Morgan Hassel, Linus Näsström och Stefan Erkgärds. När jag passade frågan vidare på twitter kom även Joakim Pettersson och Otto Jaksch in på listan.

Vad jag tror (och kanske vill)?

Sätt ett A på Morgan Hassels och Stefan Erkgärds tröjor. Bra så.

Dagens stora snackis var väl flytten utav dagens träningsmatch från Himmelstalundshallen till Stallet på grund av att det nya plexiglaset á 500kkr inte var säkert nog. Problemet härstammar från en felleverans av vitala delar. Även den mest luttrade blir en smula trött på hur kommunen och dess bolag misslyckas med att göra bra i från sig. 

Svaret från kommunens fastighetsbolag (eller whatever) var något lamt, jag citerar Christer Johansson (Eventfastigheter) från dagens NT: "Inget vi gör för att vara elaka".

Ärligt talat, vad är det för jefla svar?

Leverantörsmiss hit eller dit, det där med att skylla i från sig är dagisnivå.

Högtalarsystemet var trasigt redan förra säsongen, matchklockan skulle göra antikexperterna lyriska.

Himmelstalundshallen byggdes 1977 och var då en utav Sveriges bästa arenor. Den har stor potential och är fortfarande en fantastisk ishockeyhall (om man bortser från förfallet). Men det är kanske inte så noga.....

Dags att jämföra de sista spelarna som har lämnat respektive anslutit. 

C-J Svensson – Markus Gunnarsson

C-J Svensson värvades också han till Vita Hästen mitt under säsongen. Detta från ett Oskarshamn där han inte fått det förtroende som behövdes. Från att vara stjärna i Grästorp till att spela tredje eller fjärdefemma i Oskarshamn var ett steg som inte alls passade CJ. Efter utlåning till diverse Hockeyettan-klubbar så hamnade han till slut alltså i Vita Hästen. Gjorde inget jätteavtryck poängmässigt då han snittade lite mindre än en poäng per match. Låter kanske orättvist att säga så, men jag hade nog förväntat mig lite mer av honom. Men, icke att förglömma, CJ var den som nästan på egen hand sköt Vita Hästen till Kvalserien i PO3 mot Kiruna. En Målskytt som förmodligen kommer få tillbaka självförtroendet och sin gamla målform nu när han är tillbaka i Grästorp igen. Markus Gunnarsson som ska agera ersättare för Svensson har däremot inte haft några speciella problem med sitt poängmakeri de senaste säsongerna. 180 poäng på 152 matcher i Hockeyettan de senaste tre säsongerna talar ganska mycket för sig själv. Vita Hästen har värvat en kille som vet var målet är beläget. Noterbart är också att 93 av dessa poäng är gjorda under två säsonger i Mjölby som knappast agerat topplag i Hockeyettan de senaste säsongerna. Tyvärr har MacAttack haft trubbel med ett knä under försäsongen så man har inte kunnat skaffa sig en uppfattning om hur honom, men kanske hinner han få en match i benen innan serien drar igång?

Ville Åman – William Wallén

Ville Åman värvades från Huddinge tänkt som en av de stora härförarna och som en fruktad målskytt. Tyvärr fick vi se prov på att hockeyspelare är beroende av en viss miljö och kanske inte får till det trots att man är en duktig lirare. Åman som varit en pålitlig målskytt i Huddinge, Montpellier och Väsby fick det inte alls att lossna i Norrköping. 23 poäng på 50 matcher känns inte alls godkänt och därför gick flyttlasset tillbaka till Huddinge igen för Åmans del. Där har han återigen övertygad under försäsongen så vi får väl anta att kombinationen Åman/Vita Hästen helt enkelt inte gick ihop med varandra. William Wallén är den lille pucktrollaren och andra spelaren som Vita Hästen hämtat från sin Allettan-rival Kallinge-Ronneby IF. Wallén har de senaste säsongerna haft skadeproblem men har rutin från samtliga J-landslag upp til J20 samt även spelat i Allsvenskan och SHL. Har sett väldigt spännande ut på försäsongen med en spelstil väldigt lik Jimmy Anderssons. Vi får hoppas på en skadefri säsong för Wallén och därmed även ett väldigt bra tillskott jämfört med Åman.

Jesper Sellin – Oskar Carlsson

Jesper Sellin fick chansen sporadiskt i A-laget efter att Carlsson och Johansson försvunnit av någon anledning mitt under säsongen. Han gjorde det helt okej och försökte spela respektlöst och med mycket energi. Valde denna säsong att gå till DIF J-20 istället. Oskar Carlsson var med i A-truppen redan förra säsongen men försvann helt plötsligt. Gjorde det bra de matcher han deltog och spelade ganska fysiskt samt gick ofta rakt på mål, helt klart ett bra val av Vita Hästen att ha en ”femma” med egna unga, utvecklingsbara talanger.

Sebastian Ottosson – Anton Johansson

Sebastian Ottosson hämtades även han in mitt under säsongen. Från spel i Linköping med rutin från SHL skickades han in som en fartfylld center som visade sig vara en riktigt vass avslutare. Hade dessvärre lite problem med en fot som störde slutet på säsongen. Valde till denna säsong att flytta hem till Blekinge och KRIF som är hans moderklubb. Anton Johansson har fått ansvaret att axla Ottossons mantel. En av få positioner där jag för stunden anser att Vita Hästen har blivit sämre. Dock är det helt förståeligt då Anton Johansson fortfarande är ung, utvecklingsbar och en mycket talangfull center. Precis som Oskar Carlsson försöker han spela fysiskt och gå rakt på mål. Det ska helt klart bli intressant att se vad dessa två unga herrar kan åstadkomma tillsammans eller i varsin formation under hösten och i vinter.

Vi jobbar vidare. Nu är det dags att jämföra lite offensiva krafter.

Emil Alengård – Niklas Ottosson

Emil Alengård bufflade in sig i många supportrars hjärtan den gångna säsongen. Varken bäst på att tackla eller på att göra poäng, men ger man allt för laget i varje byte så kommer man långt. Alengård bjöd tillsammans med Torstensson inte motståndet på många lugna stunder i sarghörnen och för det har de vunnit en plats i hjärtat hos många Vita Hästen-supportrar. Niklas Ottosson lämnade Vita Hästen för Lindlöven i hopp om att få speltid och förtroende från en tränare. Det slutade med 50 poäng på 40 matcher och återigen en plats i Vita Hästens laguppställning. Många är skeptiska till om Ottosson håller då han ”bara” levererat i C-serien, men det han hittills visat på försäsongen tyder på att det inte bara är hans hårsvall som har blivit bättre sedan han senast spelade i Vita Hästen.

Jimmy Andersson – Marcus Eriksson

Jaha och hur ska man kunna bedöma vem som är bäst av dessa två herrar? Jimmy Andersson värvades som den oerhört lovande talangen med landslagsmeriter på juniornivå. Visade sig vara oerhört duktig och har varit en av Vita Hästens bästa spelare fyra säsonger i rad. Har i ett eller två år ansetts nästan vara för bra för Hockeyettan och kritade inför denna säsong på ett kontrakt med Allsvenska KHK. Bara att önska Jimmy lycka till. Att tappa Jimmy Andersson skulle givetvis vara kännbart för vilken klubb som helst, men när man sedan plockar in Marcus Eriksson som ”ersättare” för honom så känns det liksom inte som att det svider lika mycket längre. En av Hockeyettans absolut bästa spelare när han själv vill, som förra säsongen visade för såväl sig själv som hela hockeysverige att han inte bara är en magnifik hockeyspelare på sämre nivå. Imponerade stort på många under säsongen som gick men valde pga det familjära att flytta hem till Norrköping igen. Jag vet banne mig inte om det faktiskt är så att Vita Hästen får se detta som en förbättring, trots att det är Jimmy Andersson som har försvunnit.

Tomas Wallgren – Niklas Lihagen

Tomas Wallgren kom, likt Jimmy Andersson, som en doldis till Vita Hästen. Norrlänningen med SHL-erfarenheter hade varit i Skåneland för att spela Allsvenskt, hamnade uppe i Umeå för att lira Hockeyettan och landade slutligen i Vita Hästen. Med facit i hand känns det märkligt att han inte blev kvar i någon av de tre tidigare klubbarna (Rögle, Malmö och Björklöven). Vita Hästens supportrar har sett Wallgren vara lagets bäste tekare och en riktig grovjobbare som center. Duktig över hela banan och har vispat i returer framför motståndarnas kasse lika ofta som man sett honom täcka skott i boxplay. Utvecklades också till en riktig målskytt och var, tro det eller ej, Vita Hästens bäste målskytt säsongen som gick. MEN, och ett stort MEN, precis som tappet av Jimmy Andersson så blir det inte lika kännbart när man ersätter med en spelare som har ett cv likt Niklas Lihagen. Sex säsonger i Allsvenskan, avancemang från Hockeyettan till Allsvenskan och slutligen avancemang från Allsvenskan till SHL. Lägg där till 142 poäng på 99 matcher i Hockeyettan och Vita Hästen har fyllt tomrummet efter Wallgren med råge. Får nog anses vara den hetaste kandidaten till att bli lagkapten också.

Vi traskar vidare i jämförelsernas värld. Dags för de sista backarna.

Tobias Ställborn – Jeff Jakobs

Tobias Ställborn hämtades in mitt under säsongen från ett konkurshotat Borås. En reslig defensiv pjäs som skulle hålla rent framför egen kasse. Gjorde det bra och var en back som jag gillade, kanske något långsam i vändningarna och på skridskorna dock. Jeff Jakobs är ganska välkänd i Hockeyettan. Dels för att han ådrog sig en längre avstängning när han spelade i Mjölby, men också för att han varit en viktig back i Borlänge de senaste två säsongerna. Har sett lovande ut på försäsongen och kan nog ersätta den fysiska rollen som Erik Rosén stod för tidigare. Huruvida det blir en förbättring eller inte jämfört med tidigare säsong är svårt att avgöra redan nu.

Victor Lindman – Otto Jaksch

Unge Victor Lindman fick ett A-lagskontrakt förra säsongen och fick även stort förtroende under grundserien. Tyvärr för Lindmans del så minskade speltiden i takt med att matcherna ökade i betydelse. Var annars spelskicklig men hade storleken emot sig. Otto Jaksch hämtas in från Vita Hästens boogeyteam från förra året, Piteå. Stor och stark, troligtvis hämtad för att spela sarg ut och hålla rent framför egen kasse. Dessutom lagkapten två säsonger i Frölundas J20-lag som huserar i SuperElit så han besitter även ledaregenskaper.

Filip Windlert – Eric Norin

Filip Windlert anslöt till Vita Hästen i slutskedet av säsongen från AIK J20. Gjorde inget större väsen av sig och det får väl anses som helt okej då han varken syntes bakåt eller framåt, bortsett från att han öppnade målskyttet i Kvalserien borta mot Tingsryd. Eric Norin är handplockad av Per Hånberg från hans gamla klubb, Almtuna. Har absolut ingen koll på Norin och det känns därför omöjligt att avgöra om ”bytet” Windlert/Norin är en förbättring eller försämring.

Vita Hästen värvade också in Jacob Andersson under säsongen, men då han fick så sparsamt med speltid så gavs det ingen större möjlighet att skapa sig en uppfattning vad för slags back han var. Pga detta så uteblir han från denna jämförelse, dessutom har Vita Hästen också släppt en back mer än man hittills värvat.