God morgon kamrater, antagonister, pessimister, livsnjutare och alla ni andra!
Äntligen! Det uttrycket har jag använt mig av alldeles för mycket den här fantastiska hockeysäsongen. För, fantastiskt var just vad den var. Håller ni med?
Vissa av er kanske gör det, andra självklart inte.
Vad var det som var så jävla fantastiskt då kan man undra?
Jo, den innehöll ju det mesta. Nyförvärv, ny tränare, sparkning av spelare, sparkning av tränare, snygg ishockey, svinjävla kass ishockey, lock-out, Jonathan Ericsson, storpublik, publikflykt, dålig ekonomi, externa finansiärer, blogganalyser, bloggstiltje, blogglavemang, hat, kärlek, tjafs, kramar, high-fiveande, korv, kaffe, tekniska problem, en speaker vilse i Thailand, lansering av hockeyettan.com, grundserie, alletta, playoff, kvalserie, halleluljamoment och lite mer därtill.
Det började i augusti när jag och Ve.. Nicl.. Läcki... Lillsnorre frös benen av oss i det där stallet. Utanför krängde man hamburgare i sensommarsolen.
- Vad var det där?
- Ja du, jag har ingen aning!
Jag skulle begå en lögn om försäsongens spel (eller spel och spel) vittnade om en plats i kvalserien för Vita Hästen. Det såg inte alls ut på det sättet dom vi har vant oss vid när det gäller pållarna.
Ny tränare, det visste vi ju om. Det kanske var så här man skulle spela sig till framgång tänkte vi och gav det en chans.
Det gick några månader och spelet såg inte mycket bättre ut. Vita Hästen vann och det var ju det viktiga.
Jag kommer att minnas tre matcher i den här grundserien. De tre matcherna då Jonathan Ericsson krängde på sig Vita Hästen-tröjan igen. Vilken succé! Publiken kom till himpa och njöt av den reslige backens spel.
Sedan fortsatte grundserien som vanligt. Pållarna vann E-serien och kunde blicka fram emot den där allettan då man skulle mäta krafter mot F-seriens främsta lag.
Vi tjatade om det, ni tjatade om det. Vilken serie är bäst?
Så här i efterhand kan man konstatera att det var ganska jämnt skägg mellan topparna i båda serierna. Jag knåpade ihop två blogginlägg baserat på statistik där jag vill minnas att lagen från E-serien var en smula vassare.
Nåväl. Allettan hade sin gilla gång och det var alls inte säkert att Vita Hästen skulle ta den där förstaplatsen som gav plats och hemmaplansfördel i PO3. Lyckligtvis så knöt man näven och tog även den seriesegern i hamn.
Efter det så diskuterades det en hel del om huruvida lottningarna skulle vara riggade eller inte. Käftsmällen lät inte vänta på sig och Vita Hästen skulle möta vinnaren mellan Enköping och Kiruna i PO2. Vi trodde ganska hårt på Kiruna men hoppades på Enköping.
Kiruna it was..
Läckis och några till tog reguljärflyget till gruvstaden för att bevittna en bortamatch, jag stannade hemma..
Resten utav resan ligger färskt i minnet. Det som kanske sticker ut mest är väl det där tränarbytet tre matcher in i kvalserien. Klüft fick tacka för sig och Hånberg tog över rodret. Han gjorde det bra, riktigt bra!
Jag tycker att det var rätt att byta tränare, jag tycker att det var modigt, jag gillar när man agerar.
Något allsvenskt avancemang blev det tyvärr inte den här gången. Det var nära, riktigt nära. Det finns två matcher i den här kvalserien som jag kommer att ha svårt att glömma. Hemmavinsterna mot KHK och Björklöven. Stämningen var fantastisk.
Det finns mycket mer att skriva och prata om när det gäller säsongen 2012/2013. Jag själv känner kanske inte att jag behöver det. Det är april och sillyn har precis börjat.
Macke är tillbaka! Bara en sådan sak.
Fyll gärna på i kommentarerna om era intryck. Fega inte, fegisar är förlorare!
2012/2013
Var det en bra säsong?
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS